Minns du Maria, den natten, då du gav liv åt Livet självt? Den natten då oxen och åsnan hörde barnets skrik? Maria, vad minns du av natten i Betlehem?
Jag minns hur människorna trots allt var väldigt vänliga. Det var bara fullt av folk överallt, så vi fick rum närmast djuren, hos oxen och åsnan. Och de buffade kärvänligt på Josef, som försökte att bereda liggplats för mig på bekvämast möjliga sätt.
Den skickligaste barnmorskan i Betlehem var också där, det är en hemlighet väl bevarad. Det var en arbetsam stund då jag födde, men det var en helig stund. Efter barnets första skrik blev det en tystnad så stor som en evighet. Jag skymtade ögonen på Josef, oxen och åsnan – alla stannade de upp som i förundran.
I dag, när jag hör vad som sker i det heliga landet och vad som händer med mitt judiska och palestinska folk, då försöker jag trösta mig med den heliga stunden i Betlehem. Det finns en godhet i tillvaron som genomströmmar allt.
Trots den illegala mur som omger Betlehem, huvudsakligen över palestinsk mark, hade jag även i dag varit beredd att föda dig där. Trots murar, ofrihet och lidande. För det är där vi finner Gud. Mitt i krigens Gaza, mitt i Ukrainas kamp, mitt i världens vånda.
I dag, när jag hyllas som kyrkans mor och ber för alla som kämpar och går under, då ber jag om en helig stund som ska uppenbara sig för både människor och djur. Så att vi lägger ned vapnen, räcker varandra handen och tar stöd mot det fredens träd som har rättvisan som rötter.
Kom heliga natt.
Kom heliga Gud.
Kom med din förlösande närvaro.