Tänk på fred

Det finns många krux i våra liv, saker som vi behöver tänka lite extra på. Det är också det den här tidskriften vill att du gör – tänker en extra gång om saker, om livet och om det förunderliga i världen. En del av det är svårare än annat, som nu när vi måste börja tänka ”om kriget kommer”. Något jag inte trodde skulle ske inom min livstid. Jag levde i tron och förhoppningen att bli förskonad från sådant. Men nu händer det, i vår närhet och i demokratiska länder som är ganska lika vårt. Jag förundras och jag tänker, har vi inte lärt oss av något av vår historia? 

Nu förändras historien, vi lever i brytpunkt och vi ser ut att gå in i framtiden som medlemmar i NATO. Vad behöver vi då göra efter två sekel av fred, och tro på styrkan i att vara neutrala. Det är en stor omställning för hela vårt samhälle. Vad är vår tro om detta, är vi skyddade av att någon annan räddar oss? Hur ska vi ta ansvar gentemot oss själva och våra allianskamrater? Gör medlemskapet i NATO det lättare för oss eller blir det något som försvårar att vara fredsbyggare? Vad händer när vi vill prata fred med vapen i hand?

Vi måste kanske arbeta, leva, mer proaktivt och våga ta ställning mot det skadliga i samhället. Det är dags att stå på tå och våga säga ifrån. Inte minst gäller det kyrkan, för mig är det vad kyrkan ska göra. Som samtalspart för goda beslut, en möjliggörare att tänka vidare, bortom det förutbestämda, har kyrkan en uppgift. Då är vi del i det som vågar se problemen och agera därefter. Svenska kyrkan måste våga att ta ansvar för att tala fred. Inte krig. Tänk om alla vågade axla det ansvaret, att våga söka den obekväma freden i stället för det förintande våldet. Var och en av oss kan inte alltid orka, alltid finna modet. Det behöver vara ett ansvar vi bär och delar tillsammans.Löser vi konflikter i det lilla ökar vi möjligheten att påverka i det stora. Vi påverkar varandra.

Jag skriver här i magasinet ofta om ansvar, konflikter och konsekvenser, livet helt enkelt. Hanterar vi dem så får vi möjlighet att leva livet där vi skapar det goda. Vi gör det en och en för att kunna samverka med våra medmänniskor, eller mellan samhällsinstitutionerna. Kyrkan är en av dessa institutioner som måste bidra. Vi delar ansvar och måste ta det på allvar.

Johan Hedlund, kyrkoherde Svenska kyrkan Eskilstuna